Författaren Per Hagman kallar det ”tunna band”, alla små, korta möten med människor som normalt inträffar varje dag; tjejen i kassan på ICA, grannen på bussen, servitören på krogen. Inga personliga och nära relationer men ändå – lågmälda bekräftelser på att jag existerar. Att vi lever och finns till.
Johanna Frändén, krönikör på Aftonbladet och nybliven mottagare av Lagercrantzen, Dagens Nyheters kritikerpris med namn efter tidningens legendariske chefredaktör, säger i en intervju i tidningen, att så länge man har tre människor om dagen att slänga käft med, klarar man sig medan förutsägbarheten utan andra människor, dödar en långsamt.
Så är säkert känslan för flera av oss när vi snart går in i en andra vår med pandemin: det är inte avsaknaden av de nära vännerna som svider mest. Många av oss har hittat strategier för att hålla dessa kontakter vid liv med hjälp av promenader, utomhusluncher och långa telefonsamtal. Och en bra vänskap håller och överlever också en pandemi. Men alla små, överraskande och oplanerade möten har nästan upphört eftersom vi bara rör oss i kända stråk genom staden och landsbygden och nästan aldrig besöker en affär, åker kollektivt och ännu mindre en restaurang eller konsert.
Själv sitter jag hemma och följer Göteborg Film Festival via streaming. Det går utmärkt rent tekniskt, men blir ganska tråkigt. Jag tänker på sjuksköterskan från Skövde som sitter i fyrhuset ute på Pater Noster hela filmveckan med fri tillgång till festivalens alla filmer.
Det är, tänker jag, ungefär som vi har det hemma.
https://media.janlindvall.se/2021/02/584A6281-2-scaled.jpg25601707janlindvall@me.comhttp://media.janlindvall.se/2020/10/logo-black-2-1.pngjanlindvall@me.com2021-02-01 18:11:442021-02-02 11:05:43Korta möten saknas mest
Det är mycket om vänskap i medierna denna höst. Vad intressant, tänker jag och noterar att i tidningen Vi:s decembernummer 2020, finns en artikel om vänskapen mellan författaren Lena Andersson och Aftonbladets förre kulturchef, Åsa Lindeborg. I offentligheten är de ideologiska motpoler, privat är det stöttande och måna om varandra, men man behöver inte vara överens för att vara vänner, konstaterar både Lena och Åsa.
Båda har bittra erfarenheter av svek och en intressant fråga i samtalet är den om man kan vara otrogen i ett vänskapsförhållande? Om man snackar skit om en vän, menar Åsa Lindeborg, eller ännu värre, att man baktalar någon för att ställa sig in hos en ny vän, då skulle jag räkna det som otrohet. Och då tar relationen med största säkerhet slut, fyller Lena Andersson i. Man måste kunna lita på varandra och inför en vän måste man kunna tappa ansiktet och göra bort sig. Vänskap är ett pågående samtal, det behöver inte vara korrekt, man kan få pröva sig fram.
Ömsesidighet och förtroende är två nyckelord för de flesta goda vänskaper. Ett brustet förtroende innebär nästan undantagslöst att vänskapen upphör, konstaterar jag i min bok Män emellan, ett påstående som Lena och Åsa alltså håller med om. En skillnad mot kärleksrelationer är att vi sällan gör slut utan låter det rinna ut i sanden. En förklaring till det hittar jag också i artikeln: en kärleksrelation innebär att vi delar liv med någon, vänskap handlar om att vara i varandras liv.
https://media.janlindvall.se/2020/11/584A5869.jpg13652048janlindvall@me.comhttp://media.janlindvall.se/2020/10/logo-black-2-1.pngjanlindvall@me.com2020-11-30 10:00:142022-06-16 21:08:05Om otrohet i en vänskapsrelation
I veckan drog Albert Bonniers förlag tillbaka första upplagan av Lars Noréns nya bok, ”En dramatikers dagbok 2015–2019”. Orsaken är att författaren felaktigt pekat ut en kvinnlig skådespelare som dement. I en offentlig ursäkt säger sig Lars Norén ha förväxlat den namngivna skådespelaren med en annan.
I samband med bokens lansering skrev journalisten och författaren Elisabeth Åsbrink hur Lars Norén plötsligt gjorde slut på deras vänskap. I 15 år var de vänner. De sitter på ett kaffe när han plötsligt säger att han inte kan vara vän med henne mer.
– Varför inte, frågar hon?
– Det beror på Dagens Nyheters ställning i NATO-frågan, säger han. Jag kan inte acceptera den och du skriver ju regelbundet i tidningen.
Det blev ett snabbt ”tack och hej leverpastej”, konstaterar hon.
Hur vanligt är det att vänner gör slut på en vänskap, kanske inte så dramatiskt som Lars Norén, men att man ändå säger tack och hejdå på något vis? Inte särskilt vanligt skulle jag säga. Under alla intervjuer jag gjort i samband med arbetet min bok, Män emellan, var just den frågan alltid uppe: har du någon gång gjort slut med en vän? Och svaret var alltid nej, det har bara runnit ut i sanden. Så svarade alla, utom en av de intervjuade, som berättade hur det brast på en fjälltopp under en vandring. Vännen visade sig vara en helt annan person under press och blottade sidor av sig själv som min intervjuperson inte kunde acceptera.
Vandringen slutade med att var och en gick hem till sitt efter att ha pratat ut och gjort slut med varandra.
Hunden – människans bäste vän.
Det finns inga formella ceremonier för att bekräfta en vänskap och det finns inte heller några för att bryta en vänskap. Nästan alltid är det en lång svältkur som gäller. Vänskapen sätts på sparlåga, syretillförseln skruvas ner och till slut dör den av syrebrist.
Därför blev jag lite upprymd när jag läste Elisabeth Åsbrinks artikel. Det är säkert inte enkelt att vara vän med Lars Norén men han har i alla fall modet att göra slut, även om orsakerna är surrealistiska.
https://media.janlindvall.se/2020/11/584A6170.jpg20481365janlindvall@me.comhttp://media.janlindvall.se/2020/10/logo-black-2-1.pngjanlindvall@me.com2020-11-22 18:46:522022-06-16 21:09:01Varför gör vi inte slut med vänner?
Korta möten saknas mest
/0 Kommentarer/i Uncategorized /av janlindvall@me.comFörfattaren Per Hagman kallar det ”tunna band”, alla små, korta möten med människor som normalt inträffar varje dag; tjejen i kassan på ICA, grannen på bussen, servitören på krogen. Inga personliga och nära relationer men ändå – lågmälda bekräftelser på att jag existerar. Att vi lever och finns till.
Johanna Frändén, krönikör på Aftonbladet och nybliven mottagare av Lagercrantzen, Dagens Nyheters kritikerpris med namn efter tidningens legendariske chefredaktör, säger i en intervju i tidningen, att så länge man har tre människor om dagen att slänga käft med, klarar man sig medan förutsägbarheten utan andra människor, dödar en långsamt.
Så är säkert känslan för flera av oss när vi snart går in i en andra vår med pandemin: det är inte avsaknaden av de nära vännerna som svider mest. Många av oss har hittat strategier för att hålla dessa kontakter vid liv med hjälp av promenader, utomhusluncher och långa telefonsamtal. Och en bra vänskap håller och överlever också en pandemi. Men alla små, överraskande och oplanerade möten har nästan upphört eftersom vi bara rör oss i kända stråk genom staden och landsbygden och nästan aldrig besöker en affär, åker kollektivt och ännu mindre en restaurang eller konsert.
Själv sitter jag hemma och följer Göteborg Film Festival via streaming. Det går utmärkt rent tekniskt, men blir ganska tråkigt. Jag tänker på sjuksköterskan från Skövde som sitter i fyrhuset ute på Pater Noster hela filmveckan med fri tillgång till festivalens alla filmer.
Det är, tänker jag, ungefär som vi har det hemma.
Om otrohet i en vänskapsrelation
/i Uncategorized /av janlindvall@me.comDet är mycket om vänskap i medierna denna höst. Vad intressant, tänker jag och noterar att i tidningen Vi:s decembernummer 2020, finns en artikel om vänskapen mellan författaren Lena Andersson och Aftonbladets förre kulturchef, Åsa Lindeborg. I offentligheten är de ideologiska motpoler, privat är det stöttande och måna om varandra, men man behöver inte vara överens för att vara vänner, konstaterar både Lena och Åsa.
Båda har bittra erfarenheter av svek och en intressant fråga i samtalet är den om man kan vara otrogen i ett vänskapsförhållande? Om man snackar skit om en vän, menar Åsa Lindeborg, eller ännu värre, att man baktalar någon för att ställa sig in hos en ny vän, då skulle jag räkna det som otrohet. Och då tar relationen med största säkerhet slut, fyller Lena Andersson i. Man måste kunna lita på varandra och inför en vän måste man kunna tappa ansiktet och göra bort sig. Vänskap är ett pågående samtal, det behöver inte vara korrekt, man kan få pröva sig fram.
Ömsesidighet och förtroende är två nyckelord för de flesta goda vänskaper. Ett brustet förtroende innebär nästan undantagslöst att vänskapen upphör, konstaterar jag i min bok Män emellan, ett påstående som Lena och Åsa alltså håller med om. En skillnad mot kärleksrelationer är att vi sällan gör slut utan låter det rinna ut i sanden. En förklaring till det hittar jag också i artikeln: en kärleksrelation innebär att vi delar liv med någon, vänskap handlar om att vara i varandras liv.
Varför gör vi inte slut med vänner?
/i Uncategorized /av janlindvall@me.comI veckan drog Albert Bonniers förlag tillbaka första upplagan av Lars Noréns nya bok, ”En dramatikers dagbok 2015–2019”. Orsaken är att författaren felaktigt pekat ut en kvinnlig skådespelare som dement. I en offentlig ursäkt säger sig Lars Norén ha förväxlat den namngivna skådespelaren med en annan.
I samband med bokens lansering skrev journalisten och författaren Elisabeth Åsbrink hur Lars Norén plötsligt gjorde slut på deras vänskap. I 15 år var de vänner. De sitter på ett kaffe när han plötsligt säger att han inte kan vara vän med henne mer.
– Varför inte, frågar hon?
– Det beror på Dagens Nyheters ställning i NATO-frågan, säger han. Jag kan inte acceptera den och du skriver ju regelbundet i tidningen.
Det blev ett snabbt ”tack och hej leverpastej”, konstaterar hon.
Hur vanligt är det att vänner gör slut på en vänskap, kanske inte så dramatiskt som Lars Norén, men att man ändå säger tack och hejdå på något vis? Inte särskilt vanligt skulle jag säga. Under alla intervjuer jag gjort i samband med arbetet min bok, Män emellan, var just den frågan alltid uppe: har du någon gång gjort slut med en vän? Och svaret var alltid nej, det har bara runnit ut i sanden. Så svarade alla, utom en av de intervjuade, som berättade hur det brast på en fjälltopp under en vandring. Vännen visade sig vara en helt annan person under press och blottade sidor av sig själv som min intervjuperson inte kunde acceptera.
Vandringen slutade med att var och en gick hem till sitt efter att ha pratat ut och gjort slut med varandra.
Hunden – människans bäste vän.
Det finns inga formella ceremonier för att bekräfta en vänskap och det finns inte heller några för att bryta en vänskap. Nästan alltid är det en lång svältkur som gäller. Vänskapen sätts på sparlåga, syretillförseln skruvas ner och till slut dör den av syrebrist.
Därför blev jag lite upprymd när jag läste Elisabeth Åsbrinks artikel. Det är säkert inte enkelt att vara vän med Lars Norén men han har i alla fall modet att göra slut, även om orsakerna är surrealistiska.