Schartau var inte schartauan

Schartauanismens upphovsman var minsann ingen Schartauan! Det lär hans egen dotter ha sagt. Och inte är det en sträng kateket och predikant som tonar fram i Peter Lindes tre meter höga staty av Henric Schartau, vid Lunds domkyrka. 

Linde har försett honom med guldring i vänster örsnibb. Långt, bakåtstruket hår och slängkappa. En stilig man. Modern. Sensuell. Långt från vår tids bild av en moraliserande, trångsynt förkunnare.

Vad är det som gör att Domkyrkoförsamlingen i Lund hedrar den man som många västkustbor och bohusläningar anser vara roten till både syndakataloger, helvetespredikningar och kvinnoprästmotstånd? 

Statyn avtäcktes 2003 av dåvarande av ärkebiskopen och lundabon K.G. Hammar. Insamlingen började redan 1922. Det är alltså inget hugskott. Schartau har haft anseende som förkunnare och teolog under hela 1900-talet, långt utanför kretsen kring göteborgsbiskopen Bo Giertz.

Vår mest ansedde ärkebiskop, Nathan Söderblom, uppfattade exempelvis Schartau som en ”ovanligt skarpsynt religionspsykolog”. Han fascinerades främst av Schartaus förmåga att ge en systematisk framställning av människans inre förvandling vid mötet med Gud.

Henric Schartau föddes 1757 och var präst i Lund från 1785 fram till sin död 1825. Han blev snabbt känd för sin personliga predikokonst. Han betonade själavården och blev stilbildande med sin strikta tillämpning av predikometoden med inledning, ämne, tre underavdelningar och tillämpning efter nådens ordning.

Schartau var bra på att hålla ordning i guds rike. Inget tillkom av en slump, även om hans egen omvändelse skedde plötsligt och dramatiskt under en nattvardsgudstjänst i Ryssby kyrka 1778. ”Den gudomliga nådens genombrott” har han själv kallat händelsen.

Men annars var det Nådens ordning som gällde: uttrycket möter vi först under det tidiga 1700-talet i Christian von Wolffs teologi. Den beskriver vägen till en kristen tro genom kallelse, upplysning, omvändelse, pånyttfödelse, rättfärdiggörelse och förnyelse. Schartau blev den mest lysande uttolkaren av denna ordning. 

Och eftersom västkustens prästerskap utbildats i Lund, blev han en inspiratör och kom att få stor påverkan på Göteborgs Stift. Och så sent som i början av 1900-talet svepte en Schartauväckelse genom stiftet. 

Peter Lindes guldring i örat förbryllar. Det finns några få bilder bevarade av Henrik Schartau. Och där har han ring, säger Peter Linde på telefon från Stockholm. 

Men ändå: guldring i örat. Symboliserande utanförskap. Gränsöverskridande könstillhörighet! Så långt från bilden av Schartauanismen. 

27 år gammal blev han kommunister i Lund. Han gifte sig med sin företrädares änka. Så var traditionen. Catarina Elisabeth Barfoth. Mor till sju barn med avlidne kommunister Barfoth. Hon skulle få sju till med Henric. 

Kontraktsprost i Lund 1813 där han predikar flitigt: 1700 manus finns bevarade. 900 är publicerade. Många tolkade av Bo Giertz, som är den som präglat vår bild av Schartau mer än någon annan. Han är filtret till Schartauanismen. Flitigt läst i Göteborg och Bohuslän. 

Men i Schartaus hemstad har man en annan uppfattning av kontraktsprosten. Därför ringen i örat: det är en knäpp på näsan på alla schartauaner och kvinnoprästmotståndare.