Om otrohet i en vänskapsrelation

/i /av

Det är mycket om vänskap i medierna denna höst. Vad intressant, tänker jag och noterar att i tidningen Vi:s decembernummer 2020, finns en artikel om vänskapen mellan författaren Lena Andersson och Aftonbladets förre kulturchef, Åsa Lindeborg. I offentligheten är de ideologiska motpoler, privat är det stöttande och måna om varandra, men man behöver inte vara överens för att vara vänner, konstaterar både Lena och Åsa.

Båda har bittra erfarenheter av svek och en intressant fråga i samtalet är den om man kan vara otrogen i ett vänskapsförhållande? Om man snackar skit om en vän, menar Åsa Lindeborg, eller ännu värre, att man baktalar någon för att ställa sig in hos en ny vän, då skulle jag räkna det som otrohet. Och då tar relationen med största säkerhet slut, fyller Lena Andersson i. Man måste kunna lita på varandra och inför en vän måste man kunna tappa ansiktet och göra bort sig. Vänskap är ett pågående samtal, det behöver inte vara korrekt, man kan få pröva sig fram.

Ömsesidighet och förtroende är två nyckelord för de flesta goda vänskaper. Ett brustet förtroende innebär nästan undantagslöst att vänskapen upphör, konstaterar jag i min bok Män emellan, ett påstående som Lena och Åsa alltså håller med om. En skillnad mot kärleksrelationer är att vi sällan gör slut utan låter det rinna ut i sanden. En förklaring till det hittar jag också i artikeln: en kärleksrelation innebär att vi delar liv med någon, vänskap handlar om att vara i varandras liv.

Varför gör vi inte slut med vänner?

/i /av

I veckan drog Albert Bonniers förlag tillbaka första upplagan av Lars Noréns nya bok, ”En dramatikers dagbok 2015–2019”. Orsaken är att författaren felaktigt pekat ut en kvinnlig skådespelare som dement. I en offentlig ursäkt säger sig Lars Norén ha förväxlat den namngivna skådespelaren med en annan.

I samband med bokens lansering skrev journalisten och författaren Elisabeth Åsbrink hur Lars Norén plötsligt gjorde slut på deras vänskap. I 15 år var de vänner. De sitter på ett kaffe när han plötsligt säger att han inte kan vara vän med henne mer.

– Varför inte, frågar hon?

– Det beror på Dagens Nyheters ställning i NATO-frågan, säger han. Jag kan inte acceptera den och du skriver ju regelbundet i tidningen.

Det blev ett snabbt ”tack och hej leverpastej”, konstaterar hon.

Hur vanligt är det att vänner gör slut på en vänskap, kanske inte så dramatiskt som Lars Norén, men att man ändå säger tack och hejdå på något vis? Inte särskilt vanligt skulle jag säga. Under alla intervjuer jag gjort i samband med arbetet min bok, Män emellan, var just den frågan alltid uppe: har du någon gång gjort slut med en vän? Och svaret var alltid nej, det har bara runnit ut i sanden. Så svarade alla, utom en av de intervjuade, som berättade hur det brast på en fjälltopp under en vandring. Vännen visade sig vara en helt annan person under press och blottade sidor av sig själv som min intervjuperson inte kunde acceptera.

Vandringen slutade med att var och en gick hem till sitt efter att ha pratat ut och gjort slut med varandra.

Hunden – människans bäste vän.

Det finns inga formella ceremonier för att bekräfta en vänskap och det finns inte heller några för att bryta en vänskap. Nästan alltid är det en lång svältkur som gäller. Vänskapen sätts på sparlåga, syretillförseln skruvas ner och till slut dör den av syrebrist.

Därför blev jag lite upprymd när jag läste Elisabeth Åsbrinks artikel. Det är säkert inte enkelt att vara vän med Lars Norén men han har i alla fall modet att göra slut, även om orsakerna är surrealistiska.

GP skriver om mäns vänskap

/i /av

Män kan behöva en paddelmatch eller ett par öl för att umgås och de undviker närhet och har svårt att prata känsliga saker med kompisarna. Män är helt enkelt kassa på vänskap, skrev journalisten Sanna Arbman Hansing, i en artikel om manlig vänskap i Göteborgs-Posten nyligen. Läs mer här. 

Det är en intressant artikel men inte kan man säga att män är dåliga på vänskap, så där, rakt av. Snarare tar sig mäns vänskap andra uttryck än kvinnors. Män behöver bli bättre på vänskapsrelationer men inte med kvinnlig vänskap som enda måttstock. 

I min bok, Män emellan – berättelser om vänskap, skriver jag att män är bra på att stötta och uppmuntra, på lågintensiva vänskapsrelationer, på lojalitet och band. Men män behöver också bli bättre på att odla nära vänskap och bekräfta dess betydelse för sig själva och inför andra. Det handlar om att uppgradera den manliga vänskapens betydelse. 

Män behöver också förebilder och mentorer. Vänskap måste uppmuntras för att överleva och för det krävs träning. Det blir mycket learning by doing för många unga män. Undersökningar visar att män som växt upp med fäder som haft nära manliga vänner har lättare att själva skapa goda vänskapsrelationer i vuxen ålder. Därför behöver män förebilder för hur en vänskap skall vårdas. Vi behöver se våra fäder, farfar och morfar och andra vuxna män, ta hand om varandra och visa intresse för varandra. Vi behöver uppmuntra till mentorskap för goda vänskapsrelationer.